Om att pilgrimsvandra

Att tankar kan klarna när man går är vi många som kan intyga. Att vandra i naturen ger upplevelser i många dimensioner.

De första kristna kallade sig för ”vägens folk” utifrån vad Jesus sa; ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Pilgrim kommer från latinets Peregrinus och betyder främling. Historiskt sett har pilgrimsvandringar ofta varit en botgöring och pilgrimerna var fredade på sin väg till den heliga plats som var målet för vandringen. Efter reformationen förbjöds pilgrimsvandringen och glömdes bort under lång tid. Idag är pilgrimsvandringen återupptäckt, men det är inte Gud som behöver vandringen utan vi själva.

Att vara pilgrim kan innebära en vallfärd till en helig plats. Det kan också vara en vandring hemma i närmiljön med flera pauser för reflektion. Man kan ha ett särskilt ämne i åtanke under sin vandring och framkomsten till målet kan bli ett konkret avslut – eller början på något nytt i ens liv.

Hans-Erik Lindström har inspirerat många svenska pilgrimer och har formulerat ”pilgrimens nyckelord”; sju ord som kan vara en slags karta för det inre pilgrimslivet och ett stöd för reflektion och samtal. Dessa ord är bekymmerslöshet, enkelhet, delande, frihet, långsamhet, tystnad och andlighet. Förutsättningar för ”det goda samtalet”, ett samtal som rör det viktiga i livet, finns när man går tillsammans med gemensam riktning.

Ett lagom tempo för en vandring kan vara ca 4 km i timmen och en dagsetapp på ca 20 km brukar räcka. Går man i grupp kan det vara positivt att gå tyst vissa sträckor.